Det är med stor sorg som jag tvingas skriva att Konstantin Konstantinovs gått ur tiden. För er som kände till honom är det ingen nyhet, då det hände för drygt en vecka sedan. För er som inte kände honom skulle jag vilja berätta vad han betytt för mig. Sedan han besökte oss under en helg i april 2017 har jag insett mer och mer hur stort avtryck han lämnat i mitt medvetande.
Konstantin började träna som gymnast i gamla CCCP när han var 6 år gammal. Den starten han fick där, kom att prägla hela hans idrottskarriär. Det var där han började träna med maghjulet, det var där han började träna upp sin fantastiska core-styrka som kom att bli hans signum. Vem har inte sett när han lyft upp tröjan efter ett tungt marklyft, klappat sig på magen och sagt “This is my fucking belt!”. Hans personbästa i maghjulet sa han var 5 reps med 80 kg på ryggen. Personbästa på tävling i marklyft var 426kg utan bälte. Som 18 åring bänkpressade han 200 kg och marklyfte 300 kg!
Konstantin levde fullt ut för sporten. Han gick regelbundet och kollade sina värden och fick kostråd därefter för att optimera sin kost för att maximera sin prestation i gymmet. Ibland sa läkaren att han behövde komplettera med mer fet fisk, ibland var det mer gröna grönsaker. I sovrummet hade han alltid ett glas vatten på nattduksbordet ifall han vaknade någon gång under natten, så kunde han ta ett par klunkar ifall han svettats under natten, så att inte det skulle påverka hans träning. Det skulle vara rätt temperatur för återhämtningen. Han hade ögonmask (för att stänga ute ljus) och öronproppar för att inte något skulle störa hans sömn, då det skulle kosta på energikapitalet och kunna påverka hans träning. När vi satt och snackade i gymmet frågade jag om han ville ha en kopp kaffe, han svarade “No, that’s not good for me. Can I have clear water?”.
Det händer alltid på den här nivån att man skadar sig någon gång. Så vad gör du när du inte kan träna frågade jag honom. Han förstod inte vad jag menade, man kan alltid träna. Du kanske inte alltid kan träna just den övningen du ska tävla i, men du kan alltid träna någon övning som gör att du tar dig närmare målet. Du kanske kan ta en promenad, du kanske kan simma, du kanske kan göra din core-träning, du kanske kan träna upp bröstryggen. Det finns alltid en del eller funktion i din kropp som bidrar till den totala styrkeökningen i det du vill vara bra på, som du kan träna. Vi slutar aldrig träna, vi ändrar aldrig målsättning, vi får ibland omvärdera vilka övningar vi ska göra just idag för att slutligen ta oss dit. Oavsett vad du har för uppfattning om hans person, så är det här någonting du ska ta till dig. Blicka framåt, fokusera på ditt mål, fungerar inte plan A så får du gå på plan B. Det här gäller såklart inte bara träningen utan livet i helhet. Det fanns någonting äkta och gediget med Konstantin, han ville alltid kunna stå upp rak i ryggen för sina beslut och var alltid ärlig i sina svar.
Det finns två kategorier av de som lyckas inom idrott, sa Konstantin. De som har genetiken för att lyckas och de som har psyket för att träna så hårt att de tar sig dit ändå. Sedan finns det några undantag som tillhör bägge kategorierna, som dels har genetiken och dels har psyket att pressa sig själva till det yttersta. Jag tror han har rätt i det och min uppfattning är att Konstantin var ett av de få undantagen. Han hade en fruktansvärt bra genetik och som jag skrivit tidigare gjorde han allt för att lyckas.
Ibland när jag känner att jag inte riktigt har driv att köra ett tufft pass i gymmet, eller när det kör ihop sig och jag har kort om tid och inte hinner träna ett fullständigt pass. Då tänker jag ofta, vad hade Konstantin gjort? Jag har alltid tid och ork att göra någonting. Det är inte alla dagar jag prioriterar det, men då är det mitt beslut. Jag har inga ursäkter.
En sak som förbryllade mig, var att Konstantin som var så fruktansvärt noga med alla förberedelser kring träningen inte hade något program han följde. Varje dag han kom till gymmet tränade han på känsla. Han valde ofta assistansövningar som han inte gjort på länge, för att få variation i sin träning. Han kombinerade tunga träningspass med explosivitetsträning och han var en av de mest explosiva lyftare jag någonsin sett (trots sina 130 kg). En av hans favoritövningar var reversed hyper, en maskin som hans pappa hjälpt honom bygga redan i tonåren sedan han kommit över en ritning, och den användes fortfarande berättade han. Han tyckte om övningar från Westside Barbell, men hade aldrig satt sig in i systemet då han alltid ändå tränade som han själv ville.
Det är svårt att knyta ihop säcken på det jag vill förmedla, för det blir aldrig rättvist. Men jag hoppas att Konstantinovs synsätt kan leva vidare och även sporra dig i din träning. För mig har han onekligen betytt mycket och hans ord har etsat sig fast i mitt medvetande. Jag är glad att jag lärde känna dig, men jag är ledsen över att vi aldrig ses igen.
Swedish
English
Russian